Ditt bolags skatteskulder kan stå dig (väldigt) dyrt
Foyen har tidigare skrivit om det så kallade medansvar som ett aktiebolags styrelse kan drabbas av. Medansvaret är ett undantag till grundprincipen om frihet från personligt betalningsansvar i aktiebolag. Avsikten med medansvaret är att skydda långivare och andra fordringsägare mot ekonomiskt lättsinne från bolagsledningen. I korthet innebär medansvaret att om det kan misstänkas att bolagets eget kapital är lägre än hälften av bolagets registrerade aktiekapital, måste styrelsen upprätta en kontrollbalansräkning. Därefter ska styrelsen följa ett visst handlingsmönster och så småningom ordna så att det egna kapitalet är lika stort som registrerat aktiekapital. Om styrelsen missar detta, startar en så kallad medansvarsperiod. Om en bolagsskuld sedan uppkommer under en medansvarsperiod ansvarar styrelsemedlemmarna personligen för skulden.
Staten har dock starkare ställning än andra fordringsägare. När skatt ska drivas in gäller andra regler och dessa är oerhört stränga mot ledningen. Reglerna har samlats under namnet företrädaransvaret och är liksom medansvaret viktigt för företagare att känna till.
Till skillnad från de invecklade medansvarsreglerna är företrädaransvaret enkelt. Skatter ska vara betalda på sin ursprungliga förfallodag. Har så inte skett och detta berott på grov oaktsamhet från bolagets företrädare, blir denne personligen ansvarig för skatteskulden. När en skatteskuld har förfallit och det står klart att bolaget inte kan betala, riktar Skatteverket därför ljuset mot bolagets företrädare – som är styrelseledamöter, VD och andra som är med och bestämmer i företaget. Den avgörande frågan är vanligtvis om företrädaren varit just grovt oaktsam.
Uttrycket grovt oaktsam ger intrycket av svår nonchalans – och jurister brukar normalt också tolka begreppet just så. När det kommer till företrädaransvar är det dock annorlunda. Om skatten väl har förfallit, är utrymmet väldigt smalt för att du som företrädare inte ska anses grovt oaktsam. Hade ni delegerat betalningsansvaret? Det var ditt ansvar att kontrollera. Misstog ni er om skattereglerna vid deklaration? De var ditt ansvar att kunna. Ansökte ni om konkurs några dagar efter förfallodagen? Försent.
Kan skatten inte betalas krävs normalt att företrädarna börjar avveckla bolaget senast på förfallodagen, annars rinner skulden igenom bolaget till dess företrädare. Skuldbeloppet kan naturligtvis variera rejält beroende på antalet förfallna skatteskulder och bolagets omsättning. Även i små företag kan det dock bli tal om miljonbelopp. Väl i domstol har företrädaren små möjligheter att slippa betalningsansvar. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv från 2013 går förvaltningsrätten på Skatteverkets linje i 99 % av fallen.
Termen ”företrädare” träffar alla som har bestämmandeinflytande i bolaget – en bred personkrets. I ett rättsfall av det märkligare slaget dömde Kammarrätten i Stockholm en likvidator att betala ett bolags skatteskuld på 716 miljoner kronor. En likvidator är en person (ofta en advokat) som tingsrätten utser för att avveckla ett bolag som av ett eller annat skäl ska upplösas. Domstolen ansåg att likvidatorn i fråga blev bolagets företrädare när han tillträdde uppdraget och eftersom han dröjde med att avveckla verksamheten fastän bolaget hade förfallna skatteskulder, så hamnade dessa i hans eget knä. Visserligen mildrade Högsta förvaltningsdomstolen (mål 2680-15) domen och satte ned beloppet till två miljoner, något som gjordes med stöd av en allmän proportionalitetsprincip. Men resonemanget om proportionalitet fick inte ett särskilt stort prejudikatvärde. Samma kammarrätt (mål 5772-16) ansåg några månader senare att en 24-årig kvinnas styrelseuppdrag gjort henne betalningsskyldig för en skuld på över 67 miljoner kronor, fastän hennes pappa varit den som i praktiken styrt bolaget.
Rättspraxis uppvisar en mängd liknande exempel på hur företagare fått motta företrädaransvar för skyhöga skatteskulder. Från näringslivsorganisationer har regelverket länge fått skarp kritik: framför allt för dess oproportionerliga konsekvenser, men också för att de skrämmer bort kompetens och är konkursdrivande, då en ledning i praktiken inte får chans att rädda ett bolag ur en likviditetsbrist. Kritiken har dock än så länge inte fått gehör hos lagstiftaren.
Medskicket till näringsidkare är att grundregeln om ansvarsfrihet i aktiebolag är en sanning som modifieras ganska så rejält av företrädar- och medansvaret. Det ska också betonas att företrädar- och medansvarsreglerna ställer helt olika slags krav – att upprätta en kontrollbalansräkning befriar en t.ex. inte från företrädaransvar – vilket innebär att man behöver känna till både företrädar- och medansvarsreglerna.
Dessvärre är företagares kunskap om reglerna bristfällig. De som känner till risken agerar ofta utifrån den kunskapen. Flera framgångsrika företagare väljer att inte gå in som externa styrelsemedlemmar i mindre företag på grund av risken för personligt ansvar (se SOU 2016:72 s. 133). Oavsett vilken bedömning man gör kan det tryggt konstateras att kännedom om företrädar- och medansvaret bör vara del av beslutsunderlaget när man står inför att anta ett styrelseuppdrag eller starta egen verksamhet.
Texten publiceras i samarbete med Foyen
